Nattsvammel

Ligger och tittar på Edvin som sover. Han ligger på rygg med armarna rakt upp, över huvudet. Så trygg när han ligger där o snusar. Han är 6 månader. Han vet inget annat än att han är trygg, älskad, underbar. Han vet inte ens att vi är två personer. Havn vet inget om de orättvisor som finns i världen(annat än när mamma stänger av babblarna), han vet inte att folk blir dömda efter hudfärg, läggning och sociala status. Lyckligt ovetandes om att det finns de som inte får mätta sin hunger, som inte får komma in i ett varmt hus och sätta på sig torra kläder efter en promenad i regnet och att det finns flickor som inte får gå i skolan för att de är flickor. Det är inte konstigt att han ligger och brer ut sig medan vi vuxna i sängen kurar ihop oss.
Hur ska man kunna känna sig sådär trygg och tillfreds med livet när det är så jäkla orättvist, när folk röstar på SD men såklart "inte är rasister" och folk blir så äcklade av att det finns kvinnor som väljer att inte raka sig under armarna att de skriver protestbrev till tv-kanalen som inte censurerade armhålorna.